Edith So¨dergran ho¨r till den svensk­ spra°kiga lyriska modernismens viktigaste namn – om inte det allra viktigaste.

Denna volym inneha°ller samtliga So¨dergrans diktsamlingar, fra°n debuten Dikter [1916], med de ofta citerade dikterna »Dagen svalnar I–IV« (»Du so¨kte en kvinna /och fann en sja¨l – du a¨r besviken«) och »Vierge moderne« (»Jag a¨r ingen kvinna. Jag a¨r ett neutrum«), till den postuma samlingen Landet som icke a¨r [1925], med dikterna So¨dergran skrev do¨dssjuk i TBC. Ha¨r finns a¨ven de stora samlingarna Septemberlyran [1918], kontroversiell fo¨r sin tid med sin ho¨gsta¨mda sja¨lvha¨vdelse, ett mani­fest fo¨r kvinnans ra¨tt att ha¨vda frihet och med na°gra av So¨dergrans mest bero¨mda dikter (»Triumf att finnas till«, »Jungfruns do¨d«, »Gryningen« och »Fo¨rhoppning«), och Rosenaltaret [1919], da¨r den triumferade sja¨lv­ ka¨nslan dominerar genom inflytandet fra°n filosofen Nietzsche. Generation efter generation grips av Edith So¨dergrans livso¨de. Hennes poesi fortsa¨tter att tala direkt och intensivt till sina la¨sare.

Edith Södergran [1892–1923] ho¨r till de allra sto¨rsta namnen i svenskspra°kig poesi. Influerad av fransk symbolism, tysk expressionism, rysk futurism och den tyske filosofen Friedrich Nietzsche har So¨dergrans dikt en ovanligt internationalistisk pra¨gel. Hennes mest omtalade tema a¨r det feministiska, som har sin sa¨rart genom influensen fra°n Nietzsche, inte minst da° o¨verma¨nniskoidealet.