Ghazi och Katia träffas i Oslo 2012. Han har tagit sig från Tunisien, över Medelhavet genom Europa och är i händerna på en knarklangare som slår och hotar. Katia är journalist och jobbar med en reportagebok om ensamkommande som försvinner. När boken är utgiven fortsätter de att hålla kontakten. Katia hälsar på i Oslo med sina döttrar, han blir som en i familjen. De chattar om fotboll och om Ghazis pågående asylprocess. När han får sitt slutgiltiga avslag i Norge och ska sändas tillbaka till Tunisien blir tonen i chattarna en annan. Istället för det senaste om Messi och Ronaldo börjar Ghazi skicka youtubelänkar med extrem islamistisk proganda. Samtidigt växer sig IS allt starkare i Syrien och Irak. Ingen plats för mig är en skildring av Ghazis väg in i den radikala islamismen, från det stillsamma livet hos mormor i Tunisien, via Sverige och Norge, till Syrien och Islamiska staten. De autentiska chattarna, också inifrån Syrien, och relationen som vuxit sig stark mellan Ghazi och Katia ger en unik inblick under sju år i en ung människas liv, som söker en plats, och som inser att han varken är hemma eller önskad någonstans. Det är nära och hudlöst, drabbande och klarsynt.