"Kjell ryckte till vid det oväntade svaret.  Bakom en rödbrun gravsten några rader bort tittade ett frågande ansikte fram. När hon fick syn på Kjell sprack hennes ansikte upp i ett stort leende.

”Vilket vackert leende”, kom han på sig själv med att tänka. Han kunde inte stoppa rodnaden från att blomma ut över hans kinder. För första gången hade han lagt märke till en annan kvinna och det var vid hans frus grav till råga på allt. Med ens kändes hjärtat tungt och han kunde nätt och jämt hindra en tår från att tränga fram. Han knep snabbt ihop ögonen."