Barfotakvinnan är Scholastique Mukasongas självbiografiska berättelse om sin mamma, som var en av de närmare en miljon människor som dog under folkmordet på tsutsierna i Rwanda 1994. Stora delar av Mukasongas släkt mördades, däribland hennes far och mor och fem av hennes syskon. Mukasongas stora sorg är moderns kropp aldrig återfanns, så att hon och hennes syster kunde ge henne den svepning som traditionen kräver. Själv lyckades hon fly till Burundi och sedan vidare till Frankrike, där hennes mission sedan dess varit att vittna och berätta om det som hände.
För att minnas sin mamma använder Mukasonga sina ord, vilket resulterar i den kärleksfulla och oförglömliga hyllning som Barfotakvinnan utgör. Hon berättar om familjens exil och allt mamman gjorde för att de skulle hålla liv i sina ritualer och sin gemenskap, men allra mest vad hon gjorde för att skydda sina barn. Minnen av glada stunder blandas med berättelser om gömställena som skulle skydda familjen från våldsamma grannar.
I episod efter episod målar den här korta boken upp en levande bild av en saknad människa, en förlorad barndom och en utplånad kultur.Mukasongas klara, poetiska språk har hämtat inspiration från den muntliga berättartradition som hon växte upp i. Det är en både djupt personlig och allmängiltig berättelse om livet och döden.

Scholastique Mukasonga (född 1956) debuterade som författare 2006 och har sedan dess givit ut sex böcker och tilldelats ett flertal litterära priser. Hennes första roman, Madonnan vid Nilen (Tranan 2020), fick ett lysande mottagande i Sverige och har även givits ut av oss i pocket.