Barfotakvinnan är Scholastique Mukasongas självbiografiska berättelse om sin mamma, som var en av de närmare en miljon människor som dog under folkmordet på tsutsierna i Rwanda 1994. Stora delar av Mukasongas släkt mördades, däribland hennes far och mor och fem av hennes syskon. Mukasongas stora sorg är moderns kropp aldrig återfanns, så att hon och hennes syster kunde ge henne den svepning som traditionen kräver. Själv lyckades hon fly till Burundi och sedan vidare till Frankrike, där hennes mission sedan dess varit att vittna och berätta om det som hände. För att minnas sin mamma använder Mukasonga sina ord, vilket resulterar i den kärleksfulla och oförglömliga hyllning som Barfotakvinnan utgör. Hon berättar om familjens exil och allt mamman gjorde för att de skulle hålla liv i sina ritualer och sin gemenskap, men allra mest vad hon gjorde för att skydda sina barn. Minnen av glada stunder blandas med berättelser om gömställena som skulle skydda familjen från våldsamma grannar. I...