»Jag bad till Gud att någon skulle säga till min pappa: Vad håller ni på med, din unge är ju frisk? De var ju utbildade läkare, de måste ha fattat. Men ingen sa något.«

De låg instängda i mörka lägenheter i år efter år, utan någon kontakt med omvärlden. Det var en dödlig sjukdom ansåg barnläkarna, som med hjälp av journalistkåren la grunden för en av de mest infekterade samhällsdebatterna någonsin. Tillslut vågade ingen säga någonting som gick emot den etablerade sanningen.

Men vad visste egentligen de tystade? Och varför lyssnade ingen på barnen?

*

»Jag kan inte säga hur lycklig jag är över att epoken med apatiska flyktingbarn nu är till ända. Filter och Ola Sandstig ska ha all äran av detta ni har räddat hundratals barn från ett fruktansvärt öde. Stora Journalistpriset är det minsta ni ska ha för denna insats!« Agnes Wold, på Twitter