VI ÄGER RUM!
I våra förorter går vi och handlar, går till banken, tar tunnelbanan till jobbet, äter lunch, går till vårdcentralen, biblioteket, dagis, här umgås vi med våra vänner och ser våra barn växa upp. Ändå finns det inte mycket i det offentliga utrymmet omkring oss som avslöjar att det faktiskt är vi som bor här. Logiken är lika enkel som pervers: av respektskäl måste allas också betyda ingens. Konsekvensen blir att vi förväntas leva här utan att lämna spår i staden som omger oss. När vi är borta kommer ingenting visa att det en gång var för vår skull som torgen, parkerna och perrongerna fanns till.

Vi är inte hyresgäster i våra egna liv. Vi äger rum och vi tänker lämna spår. Får vi inte tillgång till skyltfönster, informationsplaketter och reklampelare så tar vi vad vi har. Papperskorgar, lyktstolpar, bänkar, gångvägar. Allting tillhör oss.