"Att följa Mannerheim är att jaga en skugga eller ett fotografi som långsamt förlorar sina färger", inleder Jörn Donner sin bok om en av Finlands mesta "kändisar", den gåtfulle fältmarskalken som ledde landet under tre krig.

Mannerheims gloria bleknar inte, även om han strängt taget förlorade två av sina tre krig som fältherre och även om rätt få bland de yngre generationerna idag vet så mycket mer än att Mannerheim rider på en häst vid ingången till Kiasma, museet för nutidskonst i Helsingfors.

Donner lotsar läsaren genom viktiga nationella och internationella händelser, men han gör något ännu mer betydande. Han ställer ett antal frågor som ingen av de andra, otaliga Mannerheimtolkarna gjort. Till exempel: Var han sympatisk?

Donner närmar sig inte Mannerheim räddhågset utan med en nyfiken och ofta igenkännande blick. Det är livserfarenheten som är ögonen.

Mannerheims kvinnor, hans högborgerliga bakgrund, hans välskötta yttre, hans trötthet, hans disciplin ... Donner är en observatör som i myllret av detaljer kan plocka ut det intressanta, det fängslande. Hans lakoniska stil är uppfriskande – mannerheimsk