Helsingfors, nu. Härifrån utgår trådar till Österbotten, Seattle, Barcelona. Mest handlar det om mänskor som försöker finna sin väg. De har mist ungdomens stora drömmar och försöker hålla kvar livslusten och -riktningen i den tilltagande medelålderns cyniska motvind. Men när det gäller klarar de nästan aldrig av att våga språnget - de är för ironiska, för skamsna, för självmedvetna. En evighetsstuderande grundar The Jörn Donner Appreciation Society och låter besattheten av Donner ta över sitt liv, en pappa simmar med sin dotter i en sådan krapula att han inte kan annat än fortsätta dricka.

Philip Teir skriver satiriskt, gestaltande, med humor och smärta. Det är hela tiden underhållande och nära livet i dess konkreta detaljer. Hans blick för allas vår löjlighet är skarp - därför blir glimtarna av ömhet så mycket starkare.