Presidenten och hans rådgivare hade samrått när de tillkallade den artonårige Harvard-studenten Mark Zuckerberg, redan känd bland initierade som data- och språkgeni. Mark var en av de mest kunniga i världen inom dataprogrammering, en information som presidenten fått av sin gode vän Lawrence Henry Summers.

Det var torsdag kväll och klockan gick mot halv elva. Runt bordet satt George Bush, Colin Powell och Condoleezza Rice. Alla tre var överens om att detta var personen de sökte. Det som stärkt deras övertygelse var att Mark hade hackat sig in på Harvards nätverk. En bedrift av sådan vidd hade dittills betraktats som omöjlig. Systemet var programmerat av landets bästa och ingen hade lyckats ta sig in i det tidigare. Ändå hade det varit en barnlek för Mark. Redan som sjuåring hade han klassats som datanörd och som elvaåring hade han kopplat ihop familjens datorer till ett intranät och byggt dataspel.

Men att ha hackat sig in på nätverket och lagt beslag på bilder från elevernas id-kort betydde också att han kränkt den personliga integriteten och blivit anklagad för dataintrång och upphovsrättsbrott.