Novellsamlingen Meddelande utkom första gången för 15 år sedan, sålde slut och har inte gått att få tag på sedan dess. Nu utkommer boken igen med ett nyskrivet förord av Philip Teir.
Tove Jansson var en novellens mästare som med sitt klara och exakta språk och sin psykologiska skärpa och insikt ser djupt in i människors bevekelsegrunder. Humor och livsglädje bryts mot mörk ironi och förtvivlan. Hon är speciellt bra på konstnärers besatthet och lust, men fångar också det livslånga komplicerade förhållandet som äter sig in i mödrar och döttrar. Ingen kan som hon gestalta genom väder och några få, nödvändiga ting:

"Det stormar inte, det bara blåser, elakt och envist, eller en blank svullen havsyta som slickar och slickar i stränderna. Om vinden ökar borde jag titta till båten, när man har sett om båten får man en madeira som inte räknas."

Meddelande innehåller ett urval av Tove Janssons allra bästa noveller, från samlingen Lyssnerskan 1971 till Brev från Klara 1997. Flera av novellerna betraktas idag som klassiker i genren, som "Ekorren", "Serietecknaren" och "Dockskåpet". I boken ingår även åtta självbiografiska noveller som endast har publicerats här.

Vi tumlade ut i den kalla blå natten och Immanuel, Virtanen, Mäntynen och jag vandrade sjungande genom hela staden, sen kom vi till Hesperiaparken som dunkel och tät låg sov nere vid Tölöviken, hela viken var som en enda blekröd spegel ända bort till Sörnäs, vi slängde våra kappor i ett snår och dök in under träden. Jag rände upp på berget, fåglar började pipa här och var och en svag röd ljusning vaknade i öster, jag var så glad att det värkte och sträckte armarna rakt upp och lät fötterna dansa som de ville och då hörde jag det trampa uppför sluttningen och det var Olli Mäntynen som kom farande efter mig och jag började skratta för han var precis som nån av pappans skulpturer - en mycket ung älg. Vi jagade fram och tillbaka för rolighets skull och när jag lät honom fånga mig skrek jag i himlens sky!
- Ur novellen "Avslutningsdag"