Landet som icke är skildrar ett fiktivt möte mellan två tyska diktare som båda skrev med livet som insats. En sommardag 1804 träffas 26-åriga Heinrich von Kleist, som innan han sju år senare tar sitt liv hinner skriva några av den tyska litteraturens viktigaste verk, och den något yngre Karolina von Günderrode, som just givit ut sin första diktsamling och två år senare frivilligt avslutar sitt liv. De båda unga författarna samtalar om dikten som både en självförverkligande och självförgörande kraft.