En samling med minisagor är den perfekta litterära genren för en författare som är seriella uppstartare. Det enda som krävs är en snygg början, ett dramatiskt slut och förmågan att bullshitta i exakt 50 ord. En minsaga kan beskrivas som en haiku på steroider. Men glöm det där med sparvar som landar på verandor och Mount Fuji i månsken. Här är det helt andra motiv som gäller. Blodtörstiga hammarhajar, existentiell ångest och behovet att döpa inlagda grönsaker är ämnen som avhandlas. Och så är de roliga förstås och ganska så absurda. Och korta. Nämnde jag det?