Argonauterna är en memoar som inte upprepar de vanliga formerna för varken kärlekshistorier eller biografier. I stället låter författaren sin egen personliga historia framträda i dialoger med de etablerade teorierna i ämnen som kärlek, begär, identitet, kön, sexualitet, äktenskap och barnuppfostran, på ett sätt som synliggör gränserna för vad kärlek i dag är eller tillåts vara. I centrum för berättelsen finns författarens relation till konstnären Harry Dodge, som är gender-fluid och under bokens gång påbörjar testosteroninjektioner. Och vi följer i samband med det hur berättaren genomgår en graviditet. Likt argonauternas skepp Argo i den grekiska mytologin, som bit för bit byts ut under resans gång men likväl behåller sitt namn och sin identitet, klargör Nelsons gestalter hur kärleken villkoras av ständig förändring och hur omvänt all förändring villkoras av kärlek. Nelsons kompromisslösa och genreöverskridande Argonauterna har jämförts med Roland Barthes och Susan Sontags mest banbrytande verk. Kritiker i både USA och Europa har hyllat den som ett mästerverk.